Satt och kollade lite gamla bilder på mobilen från när Leah föddes. Herregud vilken skillnad!! Är det verkligen samma bebis!? Man kan ju undra! Sålänge man inte tittar på öronen, för dom är precis likadana hihi Saknar tiden då hon låg o sov på mitt bröst. Det händer inte längre, nu vill hon inte ens sova i vår säng längre. Det är bara hennes egna säng som funkar. Vilket kan vara skönt också! Men ändå, man saknar tiden då hon var så liten o hjälplös, trots att det var en väldigt jobbig tid med vakna nätter och mycket skrik. Hon är mycket roligare nu! Pratar för fullt (säger mest pappa hela tiden, tyvärr! Haha), kryper runt och är hur go som helst! Ja, det finns delade tankar om Leah nu och då, både bra och dåliga. Tycker det ska bli jättekul att få se henne utvecklas genom hela livet och förhoppningsvis kommer hon få ett litet syskon också nångång i framtiden. Jag måste bara få Daniel att vilja ha ett barn till och inte en hund först, för det kommer aldrig hända! :)

Postad i