Idag är Leah 1 vecka gammal så jag tänkte jag skulle skriva en förlossningsberättelse, som hon kan läsa när hon blir äldre och som jag kan läsa för att se tillbaka till den dagen då mitt liv förändrades.

Det började egentligen redan natten mellan lördagen till söndagen (14-15 juli). Jag sprang på toaletten många fler gånger än normalt och efter varje besök fick jag ont, precis som mensvärk. Det höll dock bara i sig några minuter och jag tänkte bara att det berodde på att det blev allt mindre plats för organ och bebis där inne.

På morgonen vaknade jag av att Dannes dotter Tindra hade vaknat, 06:30 var klockan. Jag kände hur magen började dra ihop sig, som sammandragningar, men med en väldigt konstig känsla. Lite ont men ändå inte. Jag lät det vara ett tag, men de började kännas mer och mer. Jag laddade ner en värktimer-app. Redan då var det 5-6 min mellan de här konstiga sammandragningarna. Vid klockan 9 ringde jag till förlossningen och rådfrågade, svaret blev "2 alvedon och en varm dusch". Fick lägga mig i sängen igen.. Danne ringde Tindras mamma, lagade mat åt oss, packade klart BB-väskan.

Vid 13-tiden kom Pierre och hämtade oss, körde oss till förlossningen där de konstaterade att jag var öppen 2 cm. Vi fick åka hem igen och slappna av i egen säng. Men vi hann knappt komma hem innan värkarna blev allt värre och svårare att hantera.

Vid 16 åkte vi tillbaka till förlossningen, det var då Wille som körde dit oss. Vi fick ett rum, varsin säng, tv och de gjorde en CTG-kurva. Under kvällen gjorde varje värk ondare och ondare. Vi vankade (läs jag) runt med gåstol inne på förlossningen, bort till BB och tog oss lite kvällskaffe och macka.

När det blev natt ville barnmorskan att jag skulle försöka vila lite mellan värkarna så jag fick en morfinspruta i benet. Visst blev man avslappnad men nån vila blev det INTE! Jag lät Danne sova samtidigt som jag låg där med värkar från helvetet, fick ha hams hand och krama i alla fall.

Klockan blev 4 på natten och nu kunde jag inte profylaxandas mig igenom värkarna längre. Väckte Daniel och ringde på barnmorskan. Yes!!! Jag var öppen 7 cm!!

Det blev lite bråttom in till förlossningssal. Jag fick lustgas på lägsta styrka, men helt ärligt så tycker jag att lustgasen bara var obehaglig. När klockan blivit 04:40 kommer narkosläkaren och ger mig ryggmärgsbedövning, som ska ta 20 min innan den värkar. Och tur det för 04:58 börjar krystvärkarna. Ganska så snabbt där efter, 05:23, var hon ute! Vilken lättnad!! Vilken lycka! När vi två blev tre!

Leah Signe Wallin

16 Juli 2012 

Klockan 05:23

3420 gram och 51 cm

Helt perfekt!!!

Postad i